Jag sa ju det!

Förvänta er inga stordåd. Jag har inte haft ork eller tid att sitta vid datorn.
Veckorna rullar på i rasande takt; vi jobbar, går på dagis och har sköna vilohelger. Nu börjar det bli lite fart och fläkt i huset då kattungarna blir 5 veckor till helgen. Alla är redan bortingade-jag lade ut en annons på blocket i tisdags förmiddag och fick ta bort den på onsdagskvällen. Jag hade fått 60 mailsvar! Detta är ett fantastiskt bevis på att folk tar ansvar och kasterar sina katter för vanliga bondkattungar är det verkligen ont om....

Vilmer (i sin kära balettdräkt) och kattungarna.

Nu börjar det äntligen bli varmt och vårigt ute och förra söndagen tog vi oss upp på hygget ovanför huset där vi grillade korv och myste i solen. Vi byggde en eldstad av stora stenar och det blev verkligen en speciell plats eftersom Bilbo hittade en helt komplett och perfekt(!)rådjurstrofé i riset och den fick bli kronan på verket till vår alldeles egna grillplats, upphängd på ett träd.

Korvmums!

Valter väntar på det mest spännande-elden.

Och så hittade vi årets första nyckelpiga:

Nu ska vi kämpa på ett tag till med vår vardag och i maj åker vi till Tunisien för en välbehövlig semester!

Ridande polis=Vilmer = Falskt!

Från listan "Framtida Yrken" kan jag stryka förslaget *Ridande polis*, för det är något Vilmer inte kommer bli. Förmodligen blir han ekonom då han i helgen har sparat mig 1800 kr vilket avgiften till ridskolan skulle ha kostat.
I stället blev det en testlektion á 120 kr. För 120 kronor får man dock ganska mycket men frågan är om lektionen var för Vilmer, mig eller ridläraren?

Vi startade hemma med påklädning, packning och en mycket bestämd rynka i Vilmers panna.
-Hejdå Vilmer, ha det så roligt på ridskolan! ropar pappa.
-Jag ska INTE på ridskola, väser Vilmer innan jag hinner stänga dörren.

När vi kommer fram till miniridskolan är första kursen klar och små barn sitter på pyttesmå söta hästar ute på ridbanan. Vi går ut och tittar på. I pannan sitter rynkan kvar.
Första gruppen är klar och vi ropas in av ridfröken.

- Vilmer? Är Vilmer här?
-Ja, han är här, säger jag glatt och försöker sära mina ben för att hon skall se hur ivrig och uppspelt han är. -Han har bara fastnat med näsan i mina knäveck. Det kan bli så tokigt ibland, förstår du!

-Hej Vilmer! Du ska få rida på Bamse idag!, säger ridfröken glatt. (definitivt den sötaste av alla hästarna). Vilmer sticker fram huvudet mellan mina ben och säger högt och tydligt: NEJ TACK!

Vi gå fram till Bamse och jag sätter mig ned. Vilmer står bredvid mig och muttrar.
Efter att vi konstaterat att Bamse har snopp och en rumpa som kan prutta så lyfter jag bestämt upp Vilmer i sadeln-jag har laddat för detta i veckor, åkt hela vägen och betalat 120 kronor, jag tänker baske mig inte ge upp så lätt! Han snorar och tjurar, förutom att jag ska hålla reda på häst, tyglar och grimskaft ska jag dessutom hålla hans hand och jag biter ihop.

Det går ganska hyfsat. Vi går runt med hästarna på den lilla ridbanan och varje gång vi passerar ridfröken säger Vilmer till henne. Jag är klar nu! När vi passerar grindhålet säger han högt: Nu kan du öpnna!
Sen upptäcker han att det finns hästbajs på ridbanan och det blir mer intressant att ropa bajs 8 gånger på ett varv. Sen kan jag andas ut för lektionen är slut.

Så var det med Vilmers ridkarriär-den blev väldigt kort.

Fast jag blir lite imponerad av insikten att Vilmer kan se in i framtiden. Han skulle inte börja på ridskola och det skedde inte heller!

Bamse