Vi anlägger en maskkompost

Temat för våren i detta hus är källsortering och kompostering. Barnen är helt delaktiga i detta och idag på började vi projekt Maskkompost som vi kommer ha inne i köket.

Vi hittade ett par mycket passande lådor på ÖB, dock hade dessa utrustats med en glad gubbe på ena sidan, men färgen och formen var perfekta för skåpet under diskbänken:

För att täppa igen glada gubben tog vi silvertejp på insidan av lådan; då hade vi ju den glada fasaden kvar!

Efter det så borrade vi lufthål i lådorna och nu väntar vi bara på att 500 maskar ska landa i postlådan!

Det är så snett

Jag-frun i familjen, jobbar som inköpare av det här:




Stephan, mannen i familjen, jobbar med sånt här:

Säg mig-vart gick det snett?

Jag har för mycket pengar

I lördags när Valter och jag var och handlade så stannade jag till på Kontanten strax utanför kassorna. Valter tittade noggrant på:
-Tar du ut pengar?
-Japp.
-Är de från din bank?
-Precis!
Valter funderar.
-Var det för fullt?

Sova sked

I natt, i feberfrossans timme då Valter låg nära, nära, fick jag en minnesbild från i höstas.
Stephan var bortrest och jag var ensam i stora sängen tills Vilmer kom tassandes.
En kissvåt snopp trycktes mot svanken och han mumlade "Får jag ligga med dig?"

Tänk, så är det ju nästan fortfarande, trots att de slutat tassa till mig mitt i natten. Stephan är dock lite tyngre. Och hårigare.

Godnatt!

Trassel på riktigt

Det har vi nu. För nu kan vi ju ligga i sängen och läsa istället!

Trassel i sovrummet

Trassligt i sovrummet har väl alla småbarnsföräldrar. Inget konstigt med det. Hos oss har det varit dött sedan förra våren, helt kolsvart ärligt talat. Vi har talat om det många gånger, funderat på hur vi skall lösa problemen och till och med tagit hjälp av rådgivning.

Strax innan jul fick jag dock nog och vi hade ett allvarligt samtal, jag hade tröttnat på alla möjliga självlysande, eller batteridrivna saker; vi måste få en lösning på detta innan det blev skilda sovrum. Stephan kom till sist med en idé som kanske kunde hjälpa oss med att få tillbaka spänningen. En tredje part och dessutom en man - och jag blev eld och lågor. Han kom och besökte oss och presenterade sig som Jens och jag måste hålla med om att han verkade kompetent och han föll mig i smaken. Det här skulle bli väldigt spänannde...

Jag förklarade läget och först var han väldigt tveksam men han var villig att göra ett försök för att hjälpa oss.
Häromdagen kom han äntligen hit och stannade en hel dag, hela sovrummet är vänt upp och ner och en svag doft av manlig svett ligger njutsamt kvar i luften; ur alla eluttag, väggkontakter och kopplingsdosor hänger det ut härvor av trassliga kablar.
Han behöver minst en dag till men sen är det klart-vi har inte haft el på hela övervåningen sedan förra våren men snart...snart kan jag tända en sänglampa igen. Bort med ficklampor, stearinljus och långa skarvsladdar-spänningen är tillbaka!

Vi behöver aldrig besöka pyramiderna

Jag uppmuntrar verkligen Valters skapelser på dagis. Och hemma. Det är toarullar fastlimmade på träklossar, det är tavlor, målade grenar, äggkartonger och ännu mer toarullar. Alla uppfinningar har något ändamål. Och ska sparas.
Jag tycker dock gränsen är nådd för igår hade vi med oss en inredd banankartong hem. Jag tog emot den av Valter i hallen på dagis, jag kippade efter andan, ropade efter syrgas och fröknarna låg dubbelvikta av skratt inne i lekrummet.

Att reta en granne

Valter går på ridskola hos vår granne, vän och veterinär Anna. De har islandshästar men i Annas ögon finns det nog bara EN islandshäst och det är Leirad. Leirad är Annas allt, hennes ögonsten, hennes prins och mannen i hennes liv.
En gång för ett par år sedan råkade jag nämna att Leirad var en tjock ponny och hade blickar kunnat döda så hade ni inte läst detta inlägg ikväll. Jag hade inte ens kunnat starta denna blogg.

Leirad är den hästen Valter får förmånen att rida och första lektionen började riktigt bra:
-Mamma, ska den här hästen ha ett barn!?
Inför andra lektionen upptäckte jag att Leirad tappat en brodd och vi åtgärdade problemet.
-Mamma, den här hästen har en skruv lös!

Blickar kan inte döda och jag är väldigt tacksam för det.

(Anna-måste du så måste du men slå mig för man får inte slå barn)

Att boogla ett vin

Vilmer och jag satt vid datorn härom kvällen då Stephan dunkar en flaska vin i bordet
-Googla på den här...
Vinet var inringat i ett nät av tunn metalltråd och Vilmer tar sig an projektet.
Stephan kommer tillbaka för att se mitt surfade resultat; vinet vann ju inte på lagring så det var bäst att öppna det innan det blev dåligt. Vilmer hade redan med saxen fått bort nätet:
-Så pappa, nu har jag booglat vinet till dig.

Jag har närt en sommelier vid min barm.