I natt, i feberfrossans timme då Valter låg nära, nära, fick jag en minnesbild från i höstas.
Stephan var bortrest och jag var ensam i stora sängen tills Vilmer kom tassandes.
En kissvåt snopp trycktes mot svanken och han mumlade "Får jag ligga med dig?"
Tänk, så är det ju nästan fortfarande, trots att de slutat tassa till mig mitt i natten. Stephan är dock lite tyngre. Och hårigare.
Godnatt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar