Blåklocka

Vilmer var på kalas hos Selma i söndags och där var även dagiskompisen Miranda.
Miranda och Vilmer är som ett gift gammalt par, de kan inte vara ifrån varandra men de håller inte heller sams. Hon är som en rund, go liten trollunge i mörk page, pliriga ögon men väldigt, väldigt bestämd. Vilmer är av samma sort förutom frisyren.

Kalaset började kaotiskt tills alla pinkat in sitt revir och gjort upp om positionerna:
-Vilmer sa bajskorv till mig. Mirandas ögon stirrade bestämt mot mina och orden "Straffa honom" stod nästan skrivet i hennes panna.
Jag smyger lite på dem och kommer på honom med:
- Ska jag säga till min bror att han ska slå dig? ELLER?
Han åker på en bassning, som heter duga, av mig. Så säger man inte till någon och definitivt inte till en flicka.
-Miranda slog mig. Vilmer stirrar bestämt på mig och i hans panna står det tydligt "Straffa henne"

När kalaset är slut och vi ska åka ser jag att han är röd vid ögat. "-Miranda slog mig"
Vid det här laget väljer jag att inte tro på någon av dem.

På måndag morgon, precis innan jag ska åka till jobbet, masar sig Vilmer ur sängen till frukostbordet och Stephan ropar:
-Åsa, vad har hänt med Vilmers öga?
Vilmers öga är halvt igenmurat och en prydlig blåklocka ringar in ögonlocket.

Jag rycker på axlarna lite svagt:
-4-årskalas?!

Vi har vårt på det torra

Lördag: Väcktes 06.06 av Valter som kom upp meddelandes att han måste bajsa. Jag var verkligen dödens trött och mumlade frågande om han snälla, snälla kunde torka sig själv?
06.12 väcktes jag igen av samma lilla man som bara ville tala om att det hade gått bra och att han kunde hjälpa oss alla med torkning på morgonen eftersom han tränat så bra.

Lite fakta om björnar

Björnen är ett djur med mycket hår. När björnar gifter sig klättrar pappan upp på mammans rygg och sen får de barn.

Heja Valter!

Vi har fått paket!

På jobbet anlände ett paket till mitt skrivbord. Nyfiken som man är så blev jag tvungen att öppna och tjuvkika men ångrade mig genast när jord började ramla ut ur paketet. Jag tejpade noggrant igen det och tog med det hem oöppnat. Och extra tejpat.

Det var ju vår startsats med kompostmask och jag blev lite äcklad av så många rackare på en och samma gång.

Väl hemma tog vi fram vår kompostlåda och började inreda med lite jord och fuktat tidningspapper och sen hjälptes vi åt att hälla ned maskarna i lådan. Vilmer älskar ju insekter så han var extra noga med att alla verkligen skulle få det trivsamt.

Nu står lådan med arbetsmaskarna under diskbänken och förhoppningsvis njuter de av lite kokt potatis när de läser tidningen.

En lycklig snigelfamilj

Äppelsnigeln är visst hermafrodit! I vårt akvarium har vi en äppelsnigel. En enda och den har bott själv sedan förra sommaren. Och så långt jag vet har hon(han, den?) inte varit ute på lösaktigheter. För några veckor sedan upptäckte jag en orange vindruvsklase på glaset. Visste inte vad det var och funderade inte heller på det. Och en dag var den bara borta.

I fredags ropar barnen att vi hr fått snigelbarn, inte mindre än 8 stycken men när jag gick och kontrollerade saken var det nog minst 108 st små gula sniglar i vårt smutsiga akvarium.

Svårt att fota och få till färgerna men alla gulbruna stenar
bland de vita är en del av alla snigelbarn.

På glaset ovanför vattenytan hittade vi även en ny "vindruvsklase" av snigelägg:

Av ren nyfikenhet lät vi den sitta kvar och så idag när vi kikar in så är det dags för kläckning:

Äggen är som sköraste papper och snigelbarnen äter sig ut i takt med att det spricker upp och så droppar de sakta ned i vattnet, en efter en. På bilden är de ca 2 mm stora. På bilden nedan syns Vilmers pekfinger i jämförelse med de första snigelbarnen som nu är ca 3-4 mm.

Hade inte rätt kamera att fota med så de rätta färgerna
gick inte alls att få med.

Stolt mamma-pappa!

Synd är att vi inte får barnbidrag för alla-tur är att vi inte kan städa där på ett bra tag!