Äppelsnigeln är visst hermafrodit! I vårt akvarium har vi en äppelsnigel. En enda och den har bott själv sedan förra sommaren. Och så långt jag vet har hon(han, den?) inte varit ute på lösaktigheter. För några veckor sedan upptäckte jag en orange vindruvsklase på glaset. Visste inte vad det var och funderade inte heller på det. Och en dag var den bara borta.
I fredags ropar barnen att vi hr fått snigelbarn, inte mindre än 8 stycken men när jag gick och kontrollerade saken var det nog minst 108 st små gula sniglar i vårt smutsiga akvarium.
Svårt att fota och få till färgerna men alla gulbruna stenarbland de vita är en del av alla snigelbarn.
På glaset ovanför vattenytan hittade vi även en ny "vindruvsklase" av snigelägg:
Av ren nyfikenhet lät vi den sitta kvar och så idag när vi kikar in så är det dags för kläckning:
Äggen är som sköraste papper och snigelbarnen äter sig ut i takt med att det spricker upp och så droppar de sakta ned i vattnet, en efter en. På bilden är de ca 2 mm stora. På bilden nedan syns Vilmers pekfinger i jämförelse med de första snigelbarnen som nu är ca 3-4 mm.
Hade inte rätt kamera att fota med så de rätta färgerna
gick inte alls att få med.
Stolt mamma-pappa!
Synd är att vi inte får barnbidrag för alla-tur är att vi inte kan städa där på ett bra tag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar