Blåklocka

Vilmer var på kalas hos Selma i söndags och där var även dagiskompisen Miranda.
Miranda och Vilmer är som ett gift gammalt par, de kan inte vara ifrån varandra men de håller inte heller sams. Hon är som en rund, go liten trollunge i mörk page, pliriga ögon men väldigt, väldigt bestämd. Vilmer är av samma sort förutom frisyren.

Kalaset började kaotiskt tills alla pinkat in sitt revir och gjort upp om positionerna:
-Vilmer sa bajskorv till mig. Mirandas ögon stirrade bestämt mot mina och orden "Straffa honom" stod nästan skrivet i hennes panna.
Jag smyger lite på dem och kommer på honom med:
- Ska jag säga till min bror att han ska slå dig? ELLER?
Han åker på en bassning, som heter duga, av mig. Så säger man inte till någon och definitivt inte till en flicka.
-Miranda slog mig. Vilmer stirrar bestämt på mig och i hans panna står det tydligt "Straffa henne"

När kalaset är slut och vi ska åka ser jag att han är röd vid ögat. "-Miranda slog mig"
Vid det här laget väljer jag att inte tro på någon av dem.

På måndag morgon, precis innan jag ska åka till jobbet, masar sig Vilmer ur sängen till frukostbordet och Stephan ropar:
-Åsa, vad har hänt med Vilmers öga?
Vilmers öga är halvt igenmurat och en prydlig blåklocka ringar in ögonlocket.

Jag rycker på axlarna lite svagt:
-4-årskalas?!