37

Att fylla 37 var egentligen inget märkvärdigt. Jag mådde bra dagen innan och dagen efter mådde jag...likadant! (bortsett från den fina lunchen jag fick av min man på Gripsholms värdhus där jag och bara jag fick dricka vin till maten vilket resulterade i att jag halvfull på eftermiddagens ridskola med Valter). Annars var ju allt som vanligt.

Men jag upptäcker att saker kommer smygande och det skrämmer mig fast det känns helt naturligt. Helt plötsligt.
För ett år sedan var jag på firmafest på Hamburgerbörs. En av säljarna hade fått lite för mycket gott under västen och även jag men jag trodde jag hade full koll på hans händer.
-Men- är du en sån där stortrosetjej!?
Det tog mig en mikrosekund att svara:
-Japp, det kan man inte tro, va?
Ok...det var stortrosor men de är av glatt tyg och har avslöjande spets. Och så är de bekväma. (fast det sa jag inte, jag bara lirkade mig loss och sträckte på ryggen).

Häromveckan var vi och storhandlade på Willys och jag fick syn på deras trosor. Stortrosor i bomull och de väldigt bekväma ut och säljs dessutom i trepack! Sen dess kartlägger jag varje besök där. NÄR är det fritt fram att köpa dem? Är det en tidig söndagsmorgon när jag och några andra morgonpigga är där eller är det bland alla stressade människor på fredagskvällen?
Jag är inte klar med utredningen ännu men stortrosorna på Willys ska bli mina!

Påskpyssel

Årets påskpyssel staratde 3 veckor innan påsk då vi åkte till Sala och hämtade äggkläckaren, en blå rymdraket som fick stå i tvättstugan.

Samma dag stoppade vi kläckaren full av ägg, dels hade vi fått med en låda dvärgkochin-ägg av kvinnan som sålde maskinen och så hade vi även fått en tolva Hedemoraägg som skulle kläckas till en kompis. Vi märkte äggen med kryss för att kunna se att de verkligen vändes som de skulle under dessa 3 veckor.

Sen var det bara att vända och vänta. Vi vände äggen 3 gånger per dag och när första veckan gått lyste vi äggen med en ficklampa för att sortera ut alla som inte innehöll något embryo. I ett befruktat ägg ser man ett nät av små, fina blodkärl och embryot som ett gelehallon där inuti. Alla obefruktade tas bort och de andra får ligga kvar, och vänds och vänds och vänds.
Och till sist blev det Långfredag och vi fick syn på det här:

Det var mycket arga ägg som låg i maskinen och det var småhål i de flesta och i ett tittade redan en liten näbb ut. När det är dags blir de ganska högljudda därinnanför skalen. Efter några timmars kamp lyckades den första ta sig ut.

Ganska trött och utarbetad ligger kycklingen och tar igen sig.

Jag låter kycklingarna sitta kvar i maskinen i upp till ett dygn för att torka och bli riktigt varma och pigga. Och när jag tar ut dem ser de ut som något helt annat än den lilla taniga hög som låg helt slapp i kläckaren...

GLAD PÅSK!

Blåklocka

Vilmer var på kalas hos Selma i söndags och där var även dagiskompisen Miranda.
Miranda och Vilmer är som ett gift gammalt par, de kan inte vara ifrån varandra men de håller inte heller sams. Hon är som en rund, go liten trollunge i mörk page, pliriga ögon men väldigt, väldigt bestämd. Vilmer är av samma sort förutom frisyren.

Kalaset började kaotiskt tills alla pinkat in sitt revir och gjort upp om positionerna:
-Vilmer sa bajskorv till mig. Mirandas ögon stirrade bestämt mot mina och orden "Straffa honom" stod nästan skrivet i hennes panna.
Jag smyger lite på dem och kommer på honom med:
- Ska jag säga till min bror att han ska slå dig? ELLER?
Han åker på en bassning, som heter duga, av mig. Så säger man inte till någon och definitivt inte till en flicka.
-Miranda slog mig. Vilmer stirrar bestämt på mig och i hans panna står det tydligt "Straffa henne"

När kalaset är slut och vi ska åka ser jag att han är röd vid ögat. "-Miranda slog mig"
Vid det här laget väljer jag att inte tro på någon av dem.

På måndag morgon, precis innan jag ska åka till jobbet, masar sig Vilmer ur sängen till frukostbordet och Stephan ropar:
-Åsa, vad har hänt med Vilmers öga?
Vilmers öga är halvt igenmurat och en prydlig blåklocka ringar in ögonlocket.

Jag rycker på axlarna lite svagt:
-4-årskalas?!

Vi har vårt på det torra

Lördag: Väcktes 06.06 av Valter som kom upp meddelandes att han måste bajsa. Jag var verkligen dödens trött och mumlade frågande om han snälla, snälla kunde torka sig själv?
06.12 väcktes jag igen av samma lilla man som bara ville tala om att det hade gått bra och att han kunde hjälpa oss alla med torkning på morgonen eftersom han tränat så bra.

Lite fakta om björnar

Björnen är ett djur med mycket hår. När björnar gifter sig klättrar pappan upp på mammans rygg och sen får de barn.

Heja Valter!

Vi har fått paket!

På jobbet anlände ett paket till mitt skrivbord. Nyfiken som man är så blev jag tvungen att öppna och tjuvkika men ångrade mig genast när jord började ramla ut ur paketet. Jag tejpade noggrant igen det och tog med det hem oöppnat. Och extra tejpat.

Det var ju vår startsats med kompostmask och jag blev lite äcklad av så många rackare på en och samma gång.

Väl hemma tog vi fram vår kompostlåda och började inreda med lite jord och fuktat tidningspapper och sen hjälptes vi åt att hälla ned maskarna i lådan. Vilmer älskar ju insekter så han var extra noga med att alla verkligen skulle få det trivsamt.

Nu står lådan med arbetsmaskarna under diskbänken och förhoppningsvis njuter de av lite kokt potatis när de läser tidningen.

En lycklig snigelfamilj

Äppelsnigeln är visst hermafrodit! I vårt akvarium har vi en äppelsnigel. En enda och den har bott själv sedan förra sommaren. Och så långt jag vet har hon(han, den?) inte varit ute på lösaktigheter. För några veckor sedan upptäckte jag en orange vindruvsklase på glaset. Visste inte vad det var och funderade inte heller på det. Och en dag var den bara borta.

I fredags ropar barnen att vi hr fått snigelbarn, inte mindre än 8 stycken men när jag gick och kontrollerade saken var det nog minst 108 st små gula sniglar i vårt smutsiga akvarium.

Svårt att fota och få till färgerna men alla gulbruna stenar
bland de vita är en del av alla snigelbarn.

På glaset ovanför vattenytan hittade vi även en ny "vindruvsklase" av snigelägg:

Av ren nyfikenhet lät vi den sitta kvar och så idag när vi kikar in så är det dags för kläckning:

Äggen är som sköraste papper och snigelbarnen äter sig ut i takt med att det spricker upp och så droppar de sakta ned i vattnet, en efter en. På bilden är de ca 2 mm stora. På bilden nedan syns Vilmers pekfinger i jämförelse med de första snigelbarnen som nu är ca 3-4 mm.

Hade inte rätt kamera att fota med så de rätta färgerna
gick inte alls att få med.

Stolt mamma-pappa!

Synd är att vi inte får barnbidrag för alla-tur är att vi inte kan städa där på ett bra tag!

Vi anlägger en maskkompost

Temat för våren i detta hus är källsortering och kompostering. Barnen är helt delaktiga i detta och idag på började vi projekt Maskkompost som vi kommer ha inne i köket.

Vi hittade ett par mycket passande lådor på ÖB, dock hade dessa utrustats med en glad gubbe på ena sidan, men färgen och formen var perfekta för skåpet under diskbänken:

För att täppa igen glada gubben tog vi silvertejp på insidan av lådan; då hade vi ju den glada fasaden kvar!

Efter det så borrade vi lufthål i lådorna och nu väntar vi bara på att 500 maskar ska landa i postlådan!

Det är så snett

Jag-frun i familjen, jobbar som inköpare av det här:




Stephan, mannen i familjen, jobbar med sånt här:

Säg mig-vart gick det snett?

Jag har för mycket pengar

I lördags när Valter och jag var och handlade så stannade jag till på Kontanten strax utanför kassorna. Valter tittade noggrant på:
-Tar du ut pengar?
-Japp.
-Är de från din bank?
-Precis!
Valter funderar.
-Var det för fullt?

Sova sked

I natt, i feberfrossans timme då Valter låg nära, nära, fick jag en minnesbild från i höstas.
Stephan var bortrest och jag var ensam i stora sängen tills Vilmer kom tassandes.
En kissvåt snopp trycktes mot svanken och han mumlade "Får jag ligga med dig?"

Tänk, så är det ju nästan fortfarande, trots att de slutat tassa till mig mitt i natten. Stephan är dock lite tyngre. Och hårigare.

Godnatt!

Trassel på riktigt

Det har vi nu. För nu kan vi ju ligga i sängen och läsa istället!

Trassel i sovrummet

Trassligt i sovrummet har väl alla småbarnsföräldrar. Inget konstigt med det. Hos oss har det varit dött sedan förra våren, helt kolsvart ärligt talat. Vi har talat om det många gånger, funderat på hur vi skall lösa problemen och till och med tagit hjälp av rådgivning.

Strax innan jul fick jag dock nog och vi hade ett allvarligt samtal, jag hade tröttnat på alla möjliga självlysande, eller batteridrivna saker; vi måste få en lösning på detta innan det blev skilda sovrum. Stephan kom till sist med en idé som kanske kunde hjälpa oss med att få tillbaka spänningen. En tredje part och dessutom en man - och jag blev eld och lågor. Han kom och besökte oss och presenterade sig som Jens och jag måste hålla med om att han verkade kompetent och han föll mig i smaken. Det här skulle bli väldigt spänannde...

Jag förklarade läget och först var han väldigt tveksam men han var villig att göra ett försök för att hjälpa oss.
Häromdagen kom han äntligen hit och stannade en hel dag, hela sovrummet är vänt upp och ner och en svag doft av manlig svett ligger njutsamt kvar i luften; ur alla eluttag, väggkontakter och kopplingsdosor hänger det ut härvor av trassliga kablar.
Han behöver minst en dag till men sen är det klart-vi har inte haft el på hela övervåningen sedan förra våren men snart...snart kan jag tända en sänglampa igen. Bort med ficklampor, stearinljus och långa skarvsladdar-spänningen är tillbaka!

Vi behöver aldrig besöka pyramiderna

Jag uppmuntrar verkligen Valters skapelser på dagis. Och hemma. Det är toarullar fastlimmade på träklossar, det är tavlor, målade grenar, äggkartonger och ännu mer toarullar. Alla uppfinningar har något ändamål. Och ska sparas.
Jag tycker dock gränsen är nådd för igår hade vi med oss en inredd banankartong hem. Jag tog emot den av Valter i hallen på dagis, jag kippade efter andan, ropade efter syrgas och fröknarna låg dubbelvikta av skratt inne i lekrummet.

Att reta en granne

Valter går på ridskola hos vår granne, vän och veterinär Anna. De har islandshästar men i Annas ögon finns det nog bara EN islandshäst och det är Leirad. Leirad är Annas allt, hennes ögonsten, hennes prins och mannen i hennes liv.
En gång för ett par år sedan råkade jag nämna att Leirad var en tjock ponny och hade blickar kunnat döda så hade ni inte läst detta inlägg ikväll. Jag hade inte ens kunnat starta denna blogg.

Leirad är den hästen Valter får förmånen att rida och första lektionen började riktigt bra:
-Mamma, ska den här hästen ha ett barn!?
Inför andra lektionen upptäckte jag att Leirad tappat en brodd och vi åtgärdade problemet.
-Mamma, den här hästen har en skruv lös!

Blickar kan inte döda och jag är väldigt tacksam för det.

(Anna-måste du så måste du men slå mig för man får inte slå barn)

Att boogla ett vin

Vilmer och jag satt vid datorn härom kvällen då Stephan dunkar en flaska vin i bordet
-Googla på den här...
Vinet var inringat i ett nät av tunn metalltråd och Vilmer tar sig an projektet.
Stephan kommer tillbaka för att se mitt surfade resultat; vinet vann ju inte på lagring så det var bäst att öppna det innan det blev dåligt. Vilmer hade redan med saxen fått bort nätet:
-Så pappa, nu har jag booglat vinet till dig.

Jag har närt en sommelier vid min barm.

Redan tjejer på rummet

Vilmer, drygt 3, har redan haft en tjej på rummet.
Vår lilla grann-Tuva skulle sova över eller åtminstone somna här för att sedan bli hämtad sent av mamma och pappa. Hon fick välja säng själv och valde att somna ihop med Vilmer. Vilket gick sådär....

Vilmer var sprittande glad och alldeles nipprig för att Tuva skulle sova i hans säng.
-Får jag ligga med Tuva? frågar han alldeles hänfört.
-Nja...svarar jag språkpolis som jag är. Du får ligga tillsammans med Tuva i samma säng. Men sen släpper jag det och säger bara -Sjävklart.
Under sagoläsningen ligger han nära och nära och bara tittar storögt på Tuva som faktiskt ligger bredvid honom på hans kudde! Han är salig. Jag säger godnatt och går ut.

Det tisslas och tasslas och jag går in flera gånger och säger godnatt. Varje gång har Vilmer tänt lampan för att han ska se riktigt bra. Efter ytterligare en stund kommer han själv ut och bara för att berätta att: -Nu ska jag ligga med Tuva! I sin pyjamasbyxa har han knäppt fast min stegräknare som han fått tidigare under dagen. Och så går han in och stänger dörren ordentligt.

3 år + 5 år + stegräknare i samma säng bakom stängd dörr är helt OK.
Om 10 år kommer båda barnens föräldrar inte riktigt småle åt idén.

Ett hål i hjärtat

Den vackraste vårdagen har nog varit idag, dock även den tyngsta.
Det var min morbrors begravning och sorgen jag känner i mitt hjärta vill inte försvinna.

Ögonen värker och tårarna rinner fortfarande nu på kvällen.

Så länge sedan jag träffade så många släktingar på en och samma gång och tyvärr under så
ledsamma omständigheter. Jag älskar er alla!

Jag ska nu tända ett ljus och laga mitt hjärta.

"Stor var Din kärlek
God var din själ
Käraste Morbror
Tack och farväl"

Åsa

Jag sa ju det!

Förvänta er inga stordåd. Jag har inte haft ork eller tid att sitta vid datorn.
Veckorna rullar på i rasande takt; vi jobbar, går på dagis och har sköna vilohelger. Nu börjar det bli lite fart och fläkt i huset då kattungarna blir 5 veckor till helgen. Alla är redan bortingade-jag lade ut en annons på blocket i tisdags förmiddag och fick ta bort den på onsdagskvällen. Jag hade fått 60 mailsvar! Detta är ett fantastiskt bevis på att folk tar ansvar och kasterar sina katter för vanliga bondkattungar är det verkligen ont om....

Vilmer (i sin kära balettdräkt) och kattungarna.

Nu börjar det äntligen bli varmt och vårigt ute och förra söndagen tog vi oss upp på hygget ovanför huset där vi grillade korv och myste i solen. Vi byggde en eldstad av stora stenar och det blev verkligen en speciell plats eftersom Bilbo hittade en helt komplett och perfekt(!)rådjurstrofé i riset och den fick bli kronan på verket till vår alldeles egna grillplats, upphängd på ett träd.

Korvmums!

Valter väntar på det mest spännande-elden.

Och så hittade vi årets första nyckelpiga:

Nu ska vi kämpa på ett tag till med vår vardag och i maj åker vi till Tunisien för en välbehövlig semester!

Ridande polis=Vilmer = Falskt!

Från listan "Framtida Yrken" kan jag stryka förslaget *Ridande polis*, för det är något Vilmer inte kommer bli. Förmodligen blir han ekonom då han i helgen har sparat mig 1800 kr vilket avgiften till ridskolan skulle ha kostat.
I stället blev det en testlektion á 120 kr. För 120 kronor får man dock ganska mycket men frågan är om lektionen var för Vilmer, mig eller ridläraren?

Vi startade hemma med påklädning, packning och en mycket bestämd rynka i Vilmers panna.
-Hejdå Vilmer, ha det så roligt på ridskolan! ropar pappa.
-Jag ska INTE på ridskola, väser Vilmer innan jag hinner stänga dörren.

När vi kommer fram till miniridskolan är första kursen klar och små barn sitter på pyttesmå söta hästar ute på ridbanan. Vi går ut och tittar på. I pannan sitter rynkan kvar.
Första gruppen är klar och vi ropas in av ridfröken.

- Vilmer? Är Vilmer här?
-Ja, han är här, säger jag glatt och försöker sära mina ben för att hon skall se hur ivrig och uppspelt han är. -Han har bara fastnat med näsan i mina knäveck. Det kan bli så tokigt ibland, förstår du!

-Hej Vilmer! Du ska få rida på Bamse idag!, säger ridfröken glatt. (definitivt den sötaste av alla hästarna). Vilmer sticker fram huvudet mellan mina ben och säger högt och tydligt: NEJ TACK!

Vi gå fram till Bamse och jag sätter mig ned. Vilmer står bredvid mig och muttrar.
Efter att vi konstaterat att Bamse har snopp och en rumpa som kan prutta så lyfter jag bestämt upp Vilmer i sadeln-jag har laddat för detta i veckor, åkt hela vägen och betalat 120 kronor, jag tänker baske mig inte ge upp så lätt! Han snorar och tjurar, förutom att jag ska hålla reda på häst, tyglar och grimskaft ska jag dessutom hålla hans hand och jag biter ihop.

Det går ganska hyfsat. Vi går runt med hästarna på den lilla ridbanan och varje gång vi passerar ridfröken säger Vilmer till henne. Jag är klar nu! När vi passerar grindhålet säger han högt: Nu kan du öpnna!
Sen upptäcker han att det finns hästbajs på ridbanan och det blir mer intressant att ropa bajs 8 gånger på ett varv. Sen kan jag andas ut för lektionen är slut.

Så var det med Vilmers ridkarriär-den blev väldigt kort.

Fast jag blir lite imponerad av insikten att Vilmer kan se in i framtiden. Han skulle inte börja på ridskola och det skedde inte heller!

Bamse

Knatteridning

Idag är den stora dagen då Vilmer skall börja på ridskola.
Ända sedan Vilmer red hos Anna på hennes islandshäst så har han varit helt förtjust och helt taggad på att börja rida. Tills i förrgår. Nu ska han baske mig INTE börja på ridskola. Humör och åsikter som en helt vanlig treåring med andra ord.
Nåja, vi åker dit och kollar av läget i alla fall. Jag håller tummarna.

Mariefreds Miniridskola:
http://www.knatteridning.se/

Jämställdhet-nej tack

Stephan, min spolarvätska är slut och du har glömt att fylla på.
När jag måste få rent vindrutan på bilen måste jag således åka upp i baken på framförvarande
bil för att utnyttja den bilens stänkande på min ruta så den blir så pass blöt av smutsigt vatten från vägen så att jag hinner vispa av den med torkarna. Och sen snabbt bromsa in för att inte få smutsig ruta igen. Och så håller jag på, till och från jobbet.

Jag tvättar dina kalsonger-när ska du fylla på spolarvätska?

Tack på förhand.

Åsa

Löjligt

Ledigt, ledigt, ledigt!

Jag har:

Och:

Nu är jag sådär löjligt kär igen. I min man. Jag har det så jävla bra egentligen!
Jag har storhandlat och gjort en meny för veckan som kommer. Jag har 2 frysar ute proppfulla med kött och mat. Fullt skafferi och kylskåp. Blir det krig så står vi oss i månader framöver.

Detta ger mig en trygghet och lugn och ro inombords. Och då blir jag helt plötsligt kär!
Löjligt...

Det har toksnöat här hela dagen och nu ska jag och min kamera ta en långpromenad med Bilbo, vi älskar snö både han och jag. När jag kommer in i värmen igen blir det en varm rykande svampsoppa.

Söndag

Ledig, ledig, ledig! Stephan och barnen har nyss åkt iväg för att besöka farmor, gå på stora varuhus och äta lunch på restaurang. Herregud! Jag fattar inte hur han fixar det.

Jag gjorde en mindre variant av detta i fredags när jag hämtade barnen från dagis; vi gick in tillsammans i vår lokala konsumbutik!

Det tog 20 minuter att komma ut därifrån med några paprikor, färska champinjoner och svettringar under armarna. 70% förhandlingar, övertalningar och mutor och 30 % shopping. Jag kan tillägga att jag undviker i det längsta att ta med barnen när jag handlar. Vi är bra på olika saker helt enkelt!

Åkte ut på ön igår för att hämta hjorten Stephan sköt i veckan. Vi fick visa barnen ett gäng levande små vildsvinskultingar och de tyckte det var jätteroligt att de var randiga:

Hjorten hade hängt i minusgrader sedan i torsdags och han var ganska stel i lederna, det är tur att jakt och döda djur är något naturligt för våra barn för i baksätet såg det ut såhär:

Haha, helt jäkla knas...eller normalt (hos oss).

Väl hemma hjälptes alla åt med att få ned hjorten till uthuset. Starka killar ha vi. Nu får den hänga och möra på sig ett tag till.

Jag var hos grannarna igår, skulle bara betala för djurfodret jag hämtat men blev kvar en liten stund. Kom hem nångång på natten till ett sovande hus och blev väckt 06.00. Någon knackar rytmiskt i mitt bakhuvud och jag misstänker att jag än en gång förgiftats på Alsängen. Alltid lika trevligt.
Så nu: Mycket Kaffe!

En idé

Istället för att lägga våra skattepengar på väldigt sjuka människor och döma dem till det vi i Sverige kallar 'fängelse' alternativt 'livstids fängelse' och psykiatrisk vård så har jag en billigare och enklare lösning för alla.

Tag en väldigt sjuk människa (tex en omskriven tyska) och ge till allmänheten. Då kan polisen få en chans att kasta kränkande ord omkring sig och politikerna kan blunda som vanligt. Allt kommer vara över på några minuter och ingen har ju sett något!

Det är ju bara så enkelt!

Hål i kinden

Det är inte ofta dagis ringer under arbetstid men idag ringde Vilmers fröken Stina bara för att berätta att Vilmer vurpat på sin stjärtlapp och slagit upp kinden. Bara för att informera att det hänt och att han var ihoptejpad. Vilket givetvis förevigades med kameran när vi kom hem.

Till min make

En sak slog mig igår när jag kröp ned i sängen igår.

Jag har nog mumlat "Jag älskar dig" fler gånger till min spikmatta än jag sagt till dig under det senaste halvåret. (Ta det inte personligt).
Så...från mig till dig:
Jag älskar dig!

Jag-en helt vanlig bajskorv

"Fyraåringen är charmig, kan formulera sig utmärkt för det mesta, är en rar följeslagare men har fortfarande det lilla barnets mysighet och kel i sig..."

(Citat ur bok som jag aldrig kommer nämna titeln på. Förresten är den bränd nu. Jag stampade på den också.)

Min fyraåring har inte läst boken och definitivt inte kapitlet "Fyra till fem år" En liten bidragande orsak är att han inte kan läsa.

Idag har jag varit:
a) en bajskorv
b) dum
c) en dum bajskorv
(pssst-detta var bara ett litet axplock ur dagens känslostormar)

Jag dementerar; jag är en småbarnsmamma, arbetar, är konsekvent och vill mina barn det bästa. Alltså är jag inte ensam (tröst).

MEN-han älskar mig, det viskar han varje kväll då jag nattar honom. Och jag älskar honom, mer än livet självt.

Vänligen
Er bajskorv i etern

Affären är inte stängd nu!

-AFFÄREN HAR INTE STÄNGT NUUUUUU!
Det ekar i hallen och ringer i öronen på samma gång. Hoppsan, nu har visst Vilmer öppnat affären. Den öppnar och stänger minst åtta gånger om dagen och jag blir inte klok på dess öppettider.
Han sitter som en förväntansfull indier och allt han säljer är jättebilligt eller väldigt dyrt.

En apelsin i plast kostar "nitton och många" och en krita kostar "nio och tio" men det mesta kostar faktiskt bara "fyja och knytti".
Och jag måste betala i klirrande mynt för sedlar är bara kvitton.
Sen stängs den igen-butiksinnehavaren skulle visst gå och bajsa.

AHA!

Ni som på sikt kommer följa den här bloggen - förvänta er inga stordåd. Mit bloggskrivande är en kombination av att orka, ha tid och framför allt komma ihåg. Oftast kommer jag ihåg för sent och orkar inte kliva upp ur sängen igen.

I lördags fick jag en aha-upplevelse. Vi (jag) hade bestämt att vi skulle ha en filmkväll med en riktigt god skräckfilm. Första femton minutrarna satt Stephan och pratade om att filmen var en B-film, allt var i princip dåligt. Andra kvarten pratade han om helt andra saker som inte omfattade filmen. 45 minuter in i filmen frågade han om det var ok att han satt i soffan och surfade varpå han bullade upp laptopen på kuddar i knät och därmed skymde dataskärmen TV:n. Då ramlade min tioöring ned. Han var helt enkelt skitskraj! Hahaha!

Sirpa fick sina kattngar igår kväll efter en hel dag fylld av krystvärkar. 4 små blinda krabater ligger i kattkojan, 2 pojkar och 2 flickor. En grabb är rackarns svartvit och söt. Mums.

NU: popcorn!

Välkommen

Hej blogg och välkommen till mig!
En sida, en blogg, en dagbok för alla våra släktingar och vänner som vi inte träffar så ofta som vi önskar.
Idag är det Alla Hjärtans Dag och den har varit helt perfekt ur synpunkt: småbarns-familjs-vardag-där-ingen-har-fått-sova-ordentligt-på-hela-natten, dvs Fadern fick sovmorgon och jag fick ledigt några timmar under dagen då make och barn åkte iväg. Jag är brakförkyld så inget hångel ens idag.