37

Att fylla 37 var egentligen inget märkvärdigt. Jag mådde bra dagen innan och dagen efter mådde jag...likadant! (bortsett från den fina lunchen jag fick av min man på Gripsholms värdhus där jag och bara jag fick dricka vin till maten vilket resulterade i att jag halvfull på eftermiddagens ridskola med Valter). Annars var ju allt som vanligt.

Men jag upptäcker att saker kommer smygande och det skrämmer mig fast det känns helt naturligt. Helt plötsligt.
För ett år sedan var jag på firmafest på Hamburgerbörs. En av säljarna hade fått lite för mycket gott under västen och även jag men jag trodde jag hade full koll på hans händer.
-Men- är du en sån där stortrosetjej!?
Det tog mig en mikrosekund att svara:
-Japp, det kan man inte tro, va?
Ok...det var stortrosor men de är av glatt tyg och har avslöjande spets. Och så är de bekväma. (fast det sa jag inte, jag bara lirkade mig loss och sträckte på ryggen).

Häromveckan var vi och storhandlade på Willys och jag fick syn på deras trosor. Stortrosor i bomull och de väldigt bekväma ut och säljs dessutom i trepack! Sen dess kartlägger jag varje besök där. NÄR är det fritt fram att köpa dem? Är det en tidig söndagsmorgon när jag och några andra morgonpigga är där eller är det bland alla stressade människor på fredagskvällen?
Jag är inte klar med utredningen ännu men stortrosorna på Willys ska bli mina!

Påskpyssel

Årets påskpyssel staratde 3 veckor innan påsk då vi åkte till Sala och hämtade äggkläckaren, en blå rymdraket som fick stå i tvättstugan.

Samma dag stoppade vi kläckaren full av ägg, dels hade vi fått med en låda dvärgkochin-ägg av kvinnan som sålde maskinen och så hade vi även fått en tolva Hedemoraägg som skulle kläckas till en kompis. Vi märkte äggen med kryss för att kunna se att de verkligen vändes som de skulle under dessa 3 veckor.

Sen var det bara att vända och vänta. Vi vände äggen 3 gånger per dag och när första veckan gått lyste vi äggen med en ficklampa för att sortera ut alla som inte innehöll något embryo. I ett befruktat ägg ser man ett nät av små, fina blodkärl och embryot som ett gelehallon där inuti. Alla obefruktade tas bort och de andra får ligga kvar, och vänds och vänds och vänds.
Och till sist blev det Långfredag och vi fick syn på det här:

Det var mycket arga ägg som låg i maskinen och det var småhål i de flesta och i ett tittade redan en liten näbb ut. När det är dags blir de ganska högljudda därinnanför skalen. Efter några timmars kamp lyckades den första ta sig ut.

Ganska trött och utarbetad ligger kycklingen och tar igen sig.

Jag låter kycklingarna sitta kvar i maskinen i upp till ett dygn för att torka och bli riktigt varma och pigga. Och när jag tar ut dem ser de ut som något helt annat än den lilla taniga hög som låg helt slapp i kläckaren...

GLAD PÅSK!

Blåklocka

Vilmer var på kalas hos Selma i söndags och där var även dagiskompisen Miranda.
Miranda och Vilmer är som ett gift gammalt par, de kan inte vara ifrån varandra men de håller inte heller sams. Hon är som en rund, go liten trollunge i mörk page, pliriga ögon men väldigt, väldigt bestämd. Vilmer är av samma sort förutom frisyren.

Kalaset började kaotiskt tills alla pinkat in sitt revir och gjort upp om positionerna:
-Vilmer sa bajskorv till mig. Mirandas ögon stirrade bestämt mot mina och orden "Straffa honom" stod nästan skrivet i hennes panna.
Jag smyger lite på dem och kommer på honom med:
- Ska jag säga till min bror att han ska slå dig? ELLER?
Han åker på en bassning, som heter duga, av mig. Så säger man inte till någon och definitivt inte till en flicka.
-Miranda slog mig. Vilmer stirrar bestämt på mig och i hans panna står det tydligt "Straffa henne"

När kalaset är slut och vi ska åka ser jag att han är röd vid ögat. "-Miranda slog mig"
Vid det här laget väljer jag att inte tro på någon av dem.

På måndag morgon, precis innan jag ska åka till jobbet, masar sig Vilmer ur sängen till frukostbordet och Stephan ropar:
-Åsa, vad har hänt med Vilmers öga?
Vilmers öga är halvt igenmurat och en prydlig blåklocka ringar in ögonlocket.

Jag rycker på axlarna lite svagt:
-4-årskalas?!

Vi har vårt på det torra

Lördag: Väcktes 06.06 av Valter som kom upp meddelandes att han måste bajsa. Jag var verkligen dödens trött och mumlade frågande om han snälla, snälla kunde torka sig själv?
06.12 väcktes jag igen av samma lilla man som bara ville tala om att det hade gått bra och att han kunde hjälpa oss alla med torkning på morgonen eftersom han tränat så bra.

Lite fakta om björnar

Björnen är ett djur med mycket hår. När björnar gifter sig klättrar pappan upp på mammans rygg och sen får de barn.

Heja Valter!

Vi har fått paket!

På jobbet anlände ett paket till mitt skrivbord. Nyfiken som man är så blev jag tvungen att öppna och tjuvkika men ångrade mig genast när jord började ramla ut ur paketet. Jag tejpade noggrant igen det och tog med det hem oöppnat. Och extra tejpat.

Det var ju vår startsats med kompostmask och jag blev lite äcklad av så många rackare på en och samma gång.

Väl hemma tog vi fram vår kompostlåda och började inreda med lite jord och fuktat tidningspapper och sen hjälptes vi åt att hälla ned maskarna i lådan. Vilmer älskar ju insekter så han var extra noga med att alla verkligen skulle få det trivsamt.

Nu står lådan med arbetsmaskarna under diskbänken och förhoppningsvis njuter de av lite kokt potatis när de läser tidningen.

En lycklig snigelfamilj

Äppelsnigeln är visst hermafrodit! I vårt akvarium har vi en äppelsnigel. En enda och den har bott själv sedan förra sommaren. Och så långt jag vet har hon(han, den?) inte varit ute på lösaktigheter. För några veckor sedan upptäckte jag en orange vindruvsklase på glaset. Visste inte vad det var och funderade inte heller på det. Och en dag var den bara borta.

I fredags ropar barnen att vi hr fått snigelbarn, inte mindre än 8 stycken men när jag gick och kontrollerade saken var det nog minst 108 st små gula sniglar i vårt smutsiga akvarium.

Svårt att fota och få till färgerna men alla gulbruna stenar
bland de vita är en del av alla snigelbarn.

På glaset ovanför vattenytan hittade vi även en ny "vindruvsklase" av snigelägg:

Av ren nyfikenhet lät vi den sitta kvar och så idag när vi kikar in så är det dags för kläckning:

Äggen är som sköraste papper och snigelbarnen äter sig ut i takt med att det spricker upp och så droppar de sakta ned i vattnet, en efter en. På bilden är de ca 2 mm stora. På bilden nedan syns Vilmers pekfinger i jämförelse med de första snigelbarnen som nu är ca 3-4 mm.

Hade inte rätt kamera att fota med så de rätta färgerna
gick inte alls att få med.

Stolt mamma-pappa!

Synd är att vi inte får barnbidrag för alla-tur är att vi inte kan städa där på ett bra tag!

Vi anlägger en maskkompost

Temat för våren i detta hus är källsortering och kompostering. Barnen är helt delaktiga i detta och idag på började vi projekt Maskkompost som vi kommer ha inne i köket.

Vi hittade ett par mycket passande lådor på ÖB, dock hade dessa utrustats med en glad gubbe på ena sidan, men färgen och formen var perfekta för skåpet under diskbänken:

För att täppa igen glada gubben tog vi silvertejp på insidan av lådan; då hade vi ju den glada fasaden kvar!

Efter det så borrade vi lufthål i lådorna och nu väntar vi bara på att 500 maskar ska landa i postlådan!

Det är så snett

Jag-frun i familjen, jobbar som inköpare av det här:




Stephan, mannen i familjen, jobbar med sånt här:

Säg mig-vart gick det snett?

Jag har för mycket pengar

I lördags när Valter och jag var och handlade så stannade jag till på Kontanten strax utanför kassorna. Valter tittade noggrant på:
-Tar du ut pengar?
-Japp.
-Är de från din bank?
-Precis!
Valter funderar.
-Var det för fullt?

Sova sked

I natt, i feberfrossans timme då Valter låg nära, nära, fick jag en minnesbild från i höstas.
Stephan var bortrest och jag var ensam i stora sängen tills Vilmer kom tassandes.
En kissvåt snopp trycktes mot svanken och han mumlade "Får jag ligga med dig?"

Tänk, så är det ju nästan fortfarande, trots att de slutat tassa till mig mitt i natten. Stephan är dock lite tyngre. Och hårigare.

Godnatt!

Trassel på riktigt

Det har vi nu. För nu kan vi ju ligga i sängen och läsa istället!

Trassel i sovrummet

Trassligt i sovrummet har väl alla småbarnsföräldrar. Inget konstigt med det. Hos oss har det varit dött sedan förra våren, helt kolsvart ärligt talat. Vi har talat om det många gånger, funderat på hur vi skall lösa problemen och till och med tagit hjälp av rådgivning.

Strax innan jul fick jag dock nog och vi hade ett allvarligt samtal, jag hade tröttnat på alla möjliga självlysande, eller batteridrivna saker; vi måste få en lösning på detta innan det blev skilda sovrum. Stephan kom till sist med en idé som kanske kunde hjälpa oss med att få tillbaka spänningen. En tredje part och dessutom en man - och jag blev eld och lågor. Han kom och besökte oss och presenterade sig som Jens och jag måste hålla med om att han verkade kompetent och han föll mig i smaken. Det här skulle bli väldigt spänannde...

Jag förklarade läget och först var han väldigt tveksam men han var villig att göra ett försök för att hjälpa oss.
Häromdagen kom han äntligen hit och stannade en hel dag, hela sovrummet är vänt upp och ner och en svag doft av manlig svett ligger njutsamt kvar i luften; ur alla eluttag, väggkontakter och kopplingsdosor hänger det ut härvor av trassliga kablar.
Han behöver minst en dag till men sen är det klart-vi har inte haft el på hela övervåningen sedan förra våren men snart...snart kan jag tända en sänglampa igen. Bort med ficklampor, stearinljus och långa skarvsladdar-spänningen är tillbaka!

Vi behöver aldrig besöka pyramiderna

Jag uppmuntrar verkligen Valters skapelser på dagis. Och hemma. Det är toarullar fastlimmade på träklossar, det är tavlor, målade grenar, äggkartonger och ännu mer toarullar. Alla uppfinningar har något ändamål. Och ska sparas.
Jag tycker dock gränsen är nådd för igår hade vi med oss en inredd banankartong hem. Jag tog emot den av Valter i hallen på dagis, jag kippade efter andan, ropade efter syrgas och fröknarna låg dubbelvikta av skratt inne i lekrummet.

Att reta en granne

Valter går på ridskola hos vår granne, vän och veterinär Anna. De har islandshästar men i Annas ögon finns det nog bara EN islandshäst och det är Leirad. Leirad är Annas allt, hennes ögonsten, hennes prins och mannen i hennes liv.
En gång för ett par år sedan råkade jag nämna att Leirad var en tjock ponny och hade blickar kunnat döda så hade ni inte läst detta inlägg ikväll. Jag hade inte ens kunnat starta denna blogg.

Leirad är den hästen Valter får förmånen att rida och första lektionen började riktigt bra:
-Mamma, ska den här hästen ha ett barn!?
Inför andra lektionen upptäckte jag att Leirad tappat en brodd och vi åtgärdade problemet.
-Mamma, den här hästen har en skruv lös!

Blickar kan inte döda och jag är väldigt tacksam för det.

(Anna-måste du så måste du men slå mig för man får inte slå barn)

Att boogla ett vin

Vilmer och jag satt vid datorn härom kvällen då Stephan dunkar en flaska vin i bordet
-Googla på den här...
Vinet var inringat i ett nät av tunn metalltråd och Vilmer tar sig an projektet.
Stephan kommer tillbaka för att se mitt surfade resultat; vinet vann ju inte på lagring så det var bäst att öppna det innan det blev dåligt. Vilmer hade redan med saxen fått bort nätet:
-Så pappa, nu har jag booglat vinet till dig.

Jag har närt en sommelier vid min barm.